Så, nu vet alla; Jag är inte tillsammans med Rasmus längre.
Varför? Inte fan vet jag.

Så lägg av nu. Fråga inte. Kommentera inte. Säg inte att ni finns ifall jag vill prata. 

Bara

Låt mig vara ifred.

100% ifred.

 

Vill bara bort. Helt bort. Vill sova. Vill dö. 
Fattar inte ett skit. Orkar inte. Förstår inte hur det kunde bli såhär.

Trodde jag dög. I didnt. <333

Är väl mitt fel som vanligt. Som väljer att ta åt mig av allt bra. Istället för att se hur genomskinligt allt är egentligen. Inget är nånsin sant. Allt är en lögn. Precis allt i den här jävla världen kan gå och dö. ((((((((:

 

Nu så, om ni ursäktar mig ska jag sitta och gråta och lyssna på underbara underbara kent, drömma mig bort och önska att allt det här bara var en dröm. Jag har inget kvar nu. Inget alls. Aldrig känt mig så tom.
För alla vet. Alla. Vet. Att jag behöver dig som jag behöver syre. Aldrig spelat nån roll vad folk sagt. För det var du och jag. Du var en del av mig. Du var allt.

 

Älskade kent. Min räddning. <3